Sköna Maj!
Ja, då har grillen åkt fram igen. Rostig och trasig, men duktige maken har sågat och spikat och nu fungerar den igen med nya brännar-rör, slipper köpa ny grill detta året iallafall. En sparad slant är alltid en sparad slant. En ny grillfavorit är färdigkryddad fläskfilé, som grillas hel, skivas i lagom tunna skivor. Ytan får gärna bli lite bränd på ett par ställen, det ger god smak.
Ny skulptur i svart stengodslera, denna skapades på cirka en timme, men den ska gröpas ur, för annars blir torktiden grymt lång, och det kan finnas luftbubblor i leran, och då kan skulpturen sprängas sönder i ugnen.
Och som vanligt blir jag så ivrig när jag skapar, att jag glömmer att jag ska göra finliret EFTER urgröpningen, för nu blir risken stor att jag sabbar det fina håret och ansiktets drag när jag vänder och vrider skulpturen i knäet under tiden jag hackar loss lera från insidan. Suck!
Att man aldrig lär sig.
MEN, hittills har det alltid gått bra med denna del av arbetet, håller tummarna än en gång!
Ny glasyr testad!
Här är två skålar med samma glasyr, den ena är bestruken två gånger och den andra tre gånger. Vet inte vilken som är vilken, de såg likadana ut efter några strykningar och jag blev förvirrad . Det är den nya penselglasyren som jag berättat om innan, matt koppargrön, den ska jag glasera den stora huvudskulpturen med också.
Lite blandat!
Jag läste ju någonstans att man kan tvätta bort all jord från orkidérötterna och sätta växten i vatten, då ska den gå i knopp. Sagt och gjort, jag fäste plantan med gummiband i vasen, bytte vatten varje vecka och VIPS! efter fyra veckor kom en blomstängel ut ur den lilla fula växten. Alla mina orkidéer vill ligga ner, men det kanske är den naturliga ställningen för dem, vad vet jag? Men så här gick det alltså, och det gläder mig!
En cirkelkollega köpte en penselglasyr, penslade en skål och vi väntade med spänning på resultatet. Herreminjee! Det är ju den glasyren jag väntat på hela mitt liv. Jag är barnsligt förtjust i färgen av ärgad koppar, denna är matt och ser ut som något kopprigt, gammalt, uppgrävt ur jorden. Färgen skiftar i grönt, blått, jord, ja, lite olika, beroende på om godset fått två eller tre strykningar.
Jag köpte så klart en burk av den glasyren och lite annat också. Det näst bästa av allt är att damen i Cebexbutiken berättade att man kan blanda målarmedium i alla glasyrer och göra dem penslingsbara. Jag svimmade nästan…
Jag har nu laddat upp för nästa termin, ska göra glasyrprover, och känner mig lite proffsig, till och med :).
Synd att jag inte hade denna information för några månader sedan, då hade jag haft två snygga vaser i drömglasyr istället för två fula vaser i kräkglasyr. Jag älskar att skulptera, men hatar att glasera. Det är en svår konst att få till det med en glasyr som passar föremålet, och att glasyren beter sig på rätt sätt i ugnen. Det är sådant som avgör om skulpturen blir hiss eller diss…Men nu kanske jag kommer att älska glaseringsfasen 😁!
Jag har ju varit en av fem projektmedlemmar i arbetet med att öppna en helt ny avdelning på Trelleborgs Lasarett.
Vi har nu varit igång några veckor, redan med överbeläggning av patienter, det är så i dessa tider, och jag måste säga att vi har anställt så himla duktig personal. Fortfarande är allting inte på plats, vare sig rutiner eller förråd, men varje dag blir det bättre. Jag lär mig nya saker varje dag, lär känna mina kollegor lite mer varje dag, och hittar min egen roll lite mer varje dag. Tiden går så fort, och jag tycker om att vara där.
Det har hänt så mycket detta året, jag har hållit en föreläsning med min chef i Lund, ”Framtidens Undersköterska” var temat. Jag har intervjuats av radio P4 Malmöhus, jag har träffat massor av intressanta människor, gått en himla massa utbildningar, fått tips och idéer att använda mig av, besökt olika sjukhusavdelningar i bland annat Göteborg, Helsingborg, Malmö. Samlat goda råd att använda oss av. Vi har följeforskare från ett universitet.
Nu ska vi jobba vidare med att förverkliga vårt eget sätt att jobba, våra visioner under projekttiden ska ut i verkligheten. Om några månader ser vi hur det har gått, och kan, förhoppningsvis, se resultat av vårt halvår av planering och forskning.
Japp, jag är nöjd. Snart ska jag till jobbet, ska bli spännande att se vad denna dag ger mig 😃.
Ny skulptur!
Här är mitt senaste projekt i lera.
Detta huvud har jag filat på i flera månader, men jag vet vet att ju mer man pillar, desto mindre likt original-idéen blir det. Iallafall när det gäller mig.
Jag ska avsluta arbetet nu de närmaste veckorna.
Sedan tillkommer en evighetslång torktid.
Och sista av allt – ve och fasa! – glasyren.
Huvudet påbörjade sin födsel direkt från en 10-kilosklump stengodslera.
Jag skar ut och formade, bände och vred leran.
Några veckor efter det började jag urholka huvudet.
Jag kan säga att det är tyngre än det ser ut.
Tio kilo lera att hålla med en näve i knäet känns som ett träningspass för benen efteråt.
Projektdag idag!
Dessa keramikpuckar är gjorda av stengodslera, undersidan är glaserad i grönt och det tryckta mönstret på ovansidan är färgat med manganoxid. De låg naturligtvis på mage i ugnen med glasyren uppåt, annars hade det gått illa. Jag använder dem för att hålla mönsterpappret på plats medan jag klipper i tyget.
Här skulle jag time lapse-fotografera en tomat som skjuter grodd genom skalet. Mobilens batteri tog slut efter tre timmar och inget blev sparat. Försöker imorgon igen, om inte tomaten ruttnat upp helt, den är vattnig och sprucken och drar kanske småflugor till sig.
Ler-ballongexperiment.
Som jag berättade innan, så blåste jag upp ballonger, smetade på lera, och hängde dem på tork. Jag hade redan glaserat dem i fantasin.
Hmm, det blev mest skit. Eftersom leran krymper men inte ballongen, så spricker leran…så klart. Jag hade väl tänkt att leran skulle torka fortare än den gjorde, då hade jag kunna smälla ballongen innan lera började sin krympning. Nu blev det ju inte så och därför sprack varenda boll, både här och där, men jag fick nya idéer till hur jag ska göra istället. OCH det måste vara tjockare gods, också, annars faller det ihop i ugnen, tror jag. Men det spar jag till ett senare tillfälle när jag har mer tid. Det roliga med lera är att man behöver aldrig kasta något, så länge det inte är skröjbränt går det att återanvända. Smula ner leran i en hink/burk, låt torka ordentligt, häll i vatten, blanda, låt stå ett par veckor och gotta sig, häll bort överflödigt vatten, lägg upp på gipsskiva eller träskiva, vänd med jämna mellanrum, så torkar det snart till sig till lagom fuktighet och du har ny lera att arbeta med.
Virve Brynhagens foto.
Konst i olika former!
Var på bihåleröntgen på Trelleborgs Lasarett tidigt imorse. Då såg jag att sjukhusets yuccapalm ser lite annorlunda ut än vanligt. Den har en tjock stam med flera yuccatoppar som växer upp ur den. Så fin den är!
Vid entren sitter denna söta flicka i sin ensamhet, en lite sorgsen skulptur, men ack så vacker! Väl hemma slog den kreativa sidan till och jag gjorde lite skålar av lergegga, har en femlitershink full med blötlagd lera som ska torkas upp till lagom konsistens. Jag smackade på våt lera med pensel på ballonger, nu står de och torkar och ska fyllas på lite till, så de blir lite tjockare och naturligtvis hållbarare. Det kan bli bra eller bara pannkaka av alltihop. Tanken är kanske att ha någon fin färg på insidan och utsidan får jag fundera på….
Raku i solen!
Ja, då var det rakubränning hos Emma P Dahl igen. Vackert väder och hur kul som helst. Här har det heta godset lagts i tunnan med sågspån. Spånen börjar brinna och ett lock läggs på. Efter 15-20 minuter tas godset ur och får svalna på marken.
Krukorna skulle bli djupblåa men de blev kopparfärgade. Emma sa att det händer sällan så det var ju roligt.
Krus och fat!
Ett litet krus och ett litet fat i stengodslera. Underbar blå glasyr som skiftar i grönt och brunt, krusets underdel är glaserad i matt svart. Fatet är glaserat i samma blå men de blå färgpigmenten har lagt sig i botten på fatet, utsidan är tegelröd. Jag har gjort några sådana här pyttesmå krus, vad ska jag ha dem till egentligen? Men söta är de 😄.