Svindlande höjder, små träd och rötter!

Vid foten av giganten.

Igår var jag och maken i Malmö och då passade jag på att ta denna bild av mig och Turning Torso. Om man står nere vid foten av byggnaden så inser man hur groteskt stort huset är. I vissa vinklar ser det ut som att den är på väg att falla mot marken. Svindel!

Skog av rötter.

Jag fick en gullranka av dottern, för att långtidsförvara den åt henne. Växten hade flera meter långa rankor, jag klippte ner och satte ca 20 stumpar i vatten.
De är så tacksamma, växer väldigt bra i vaser och är så otroligt vackra, speciellt soliga dagar!
Jag har haft gullrankor i vatten hängandes i halvmörker i taket i flera år, de växer så det knakar. Nu har jag flera vaser i mina fönster och på bord. När man vill kan man bara plantera dem i jord.

Bra stammar att skapa originella former med.

Här ser ni ett experiment jag gjorde i våras:
Jag band ihop tre stammar på en Benjaminfikus med plastfolie. Jag hade läst att just Benjaminfikusen har lätt för att växa ihop i sina stammar, och det måste jag ju prova. På denna växt tog jag bort plasten efter 6 månader.
Igår på IKEA såg jag just exempel på detta, en stam i form av ett rutnät. Antagligen har man haft ett plaströr i mitten och flätat långa, tunna stammar runt det och de har växt ihop i ”korsningarna”.
Titta noga på bilden, så ser du just där stammarna har växt ihop.
Tanken är att om några år är nederdelen på stammarna tjockare och mer intressant att titta på. Speciellt ”nebarin” på bonsaiträd ska vara intressant, det är den del där jord och stam möts, nederdelen av stammen.
Jag har köpt trädet för att göra en bonsai.
Ganska fascinerande när jag tänker på vad jag skulle kunna göra med nästa fikus jag köper 🙂 !

Mitt ute-bonsaiprojekt.

Här är mitt Oxbär, som jag bara ryckte upp ur en rabatt för flera år sedan och sedan bara tryckte ner i en kruka. Den klippte jag hipp som happ, flera gånger om året.
Men i våras upptäckte jag hur vacker buskens grenstruktur är. Det blev ett ”Bonsai-träd” i stor kruka.
Jag tränade på att klippa och forma trädet. Det är väldigt rogivande att sitta där med sin lilla sax och knipsa lite här och knipsa lite där, snurra trädet och studera det från olika håll.
Just oxbär är ett bra nybörjarträd, det fröar av sig och bildar små sticklingar som man kan spara och träna på.
Det är ju ingen snabb hobby, det tar sina år att lära sig, Youtube och bonsaisällskapet på Facebook är ovärderliga, träden växer i sin egen takt, men det är en njutningsfull hobby.

Ny skulptur!

10 kilo i famnen.
Keramikskulptur in progress.

Här är mitt senaste projekt i lera.
Detta huvud har jag filat på i flera månader, men jag vet vet att ju mer man pillar, desto mindre likt original-idéen blir det. Iallafall när det gäller mig.
Jag ska avsluta arbetet nu de närmaste veckorna.
Sedan tillkommer en evighetslång torktid.
Och sista av allt – ve och fasa! – glasyren.
Huvudet påbörjade sin födsel direkt från en 10-kilosklump stengodslera.
Jag skar ut och formade, bände och vred leran.
Några veckor efter det började jag urholka huvudet.
Jag kan säga att det är tyngre än det ser ut.
Tio kilo lera att hålla med en näve i knäet känns som ett träningspass för benen efteråt.