Dags för Påskutställningar igen!

Här är affischen för min påskutställningsplats, Galleri Isie Tio, strax norr om Smyge i sydligaste Skåne. Som vanligt står inte årtalet med, men det brukar vara så. Den stora samlingsutställningen, med ett verk av varje konstnär, finns på Solsäter i Räng i Skåne, som vanligt, varför bryta en gammal tradition? Vi är hela 107 stycken som är representerade där. Fantastiskt!

SNÖ, SNÖ, SNÖ. Kan man få för mycket av det, egentligen?

JA, så här såg det ut imorse. Igår trodde jag att våren var kommen, snön var borta och vinterförvarade blommor hade kommit upp från källarförrådet. Snö upp till knäna, men bussen kom enligt tidtabellen, glad blev väl jag! Jag satt och beundrade det snövita morgonlandskapet genom bussfönstret, nästan lika vackert som en sommarmorgon, fast tvärtom.

Lite nytt igen!


Två nya skapelser från den gångna helgen. Paniken stiger och Påskutställningen närmar sig. Ja, det är som vanligt, alltså. Den stora samlingsutställningen tar plats på Solsäter i Räng i södra Skåne, där hänger då en av mina målningar (totalt 107 utställare), och resten av mina tavlor visas upp på Galleri Isie Tio, lite norr om Smygehamn, även det i Skåne.
Jag är sån att jag vill inte visa upp ”gamla” tavlor, därför får jag panik varje år och ”måste” producera nya, fina tavlor till nästa utställning. Maken försöker få mig att inse att man måste inte ha nya tavlor till varje utställning. Nä, jag vet det, men ändå…
Men här är ett par av de senaste, jag gillar porträttformen väldigt mycket…
inte av riktiga människor utan hitte-på i denna stil. Den abstrakta vet jag inte riktigt vad jag tycker om. Den får nog mogna lite till hos mig.

Igång igen!

Nu när utställningssäsongen närmar sig, så gäller det att vara snabbt igång med måleriet.
Jag har studerat abstrakt måleri lite mer nu i vinter, och det ser ju så himla enkelt ut, men så är det inte. Jag tycker att det är så svårt att få till något som jag själv tycker om i färger och struktur.
Jag målar över gamla fulingar och använder dukarna till mina nya målningar, så på det viset är måleri ett alldeles utmärkt sätt att tänka miljövänligt, att återanvända sina gamla saker, även inom konsten.

Det finns en kvinnlig konstnär i Norge, Kristin Oksavik, som gör små videosnuttar, lektioner, om sitt sätt att måla abstrakta tavlor. Det ser som sagt var simpelt ut, men hennes tavlor är snyggare än mina. ÄN så länge! Hahaa!

Ja, jag ska ligga i och måla och måla, och så får vi se vad som kan vara med på påskutställningen. Hade varit bra om jag fått sålt några, de tar sån plats i skåpen. Och de är dessutom snygga på vilken vägg som helst .

Här ovanför finns bilder på de tre senaste verken.
Måste fundera på om jag ska köra i nåt tema, tex färger eller om jag bara ska vara helt vild och galen .

På ett par av dessa målningar kom jag på ett fiffigt sätt att få struktur på bilden, som rost eller färgflagor som sticker ut, blev rätt bra, det där.

Nu skall jag fortsätta att ta hand om min förkylning, stannar hemma ett par dagar, vill inte smitta kollegor och patienter med baciller.

Host, host, säger jag, och ha en skön söndag!

Liten hoppstjärt!

MvAfhr3fRFW2Cm5INPkrBQ
Klicka på länken, så får du se en liten film 🙂
Den här lilla skiten kan skrämma vilken blomsterälskare som helst till liten hjärtinfarkt. Det är en så kallad hoppstjärt. Märk piggen i baken… Varför man har en pigg när man har ben är en gåta. Iallafall så är det sådana här små monster som kravlar runt i blomkrukan och kläcks till små ettriga flugor, som man får jaga runt efter. Flugorna är dock hemkära och vill hålla till runt krukan de är födda i. De springer på krukan och ger sig ut på små flygturer och då överraskar jag dem med ett elektriskt tennisrack, sen luktar det stekt fluga i rummet. Men det får man stå ut med. När flugantalet inte minskade nu sist, så stoppade jag ner några pinnar insektsgift, och nu har jag inte sett en fluga på ett par veckor. Den lilla insekten på filmen ses i ett mikroskop på en stor datorskärm. Ganska intressant, faktiskt.

Lite blandat!

Ful, men i knopp!

Jag läste ju någonstans att man kan tvätta bort all jord från orkidérötterna och sätta växten i vatten, då ska den gå i knopp. Sagt och gjort, jag fäste plantan med gummiband i vasen, bytte vatten varje vecka och VIPS! efter fyra veckor kom en blomstängel ut ur den lilla fula växten. Alla mina orkidéer vill ligga ner, men det kanske är den naturliga ställningen för dem, vad vet jag? Men så här gick det alltså, och det gläder mig!

Drömglasyr!

En cirkelkollega köpte en penselglasyr, penslade en skål och vi väntade med spänning på resultatet. Herreminjee! Det är ju den glasyren jag väntat på hela mitt liv. Jag är barnsligt förtjust i färgen av ärgad koppar, denna är matt och ser ut som något kopprigt, gammalt, uppgrävt ur jorden. Färgen skiftar i grönt, blått, jord, ja, lite olika, beroende på om godset fått två eller tre strykningar.
Jag köpte så klart en burk av den glasyren och lite annat också. Det näst bästa av allt är att damen i Cebexbutiken berättade att man kan blanda målarmedium i alla glasyrer och göra dem penslingsbara. Jag svimmade nästan…
Jag har nu laddat upp för nästa termin, ska göra glasyrprover, och känner mig lite proffsig, till och med :).
Synd att jag inte hade denna information för några månader sedan, då hade jag haft två snygga vaser i drömglasyr istället för två fula vaser i kräkglasyr. Jag älskar att skulptera, men hatar att glasera. Det är en svår konst att få till det med en glasyr som passar föremålet, och att glasyren beter sig på rätt sätt i ugnen. Det är sådant som avgör om skulpturen blir hiss eller diss…Men nu kanske jag kommer att älska glaseringsfasen 😁!

Ena sidan av uppslaget.

Jag har ju varit en av fem projektmedlemmar i arbetet med att öppna en helt ny avdelning på Trelleborgs Lasarett.
Vi har nu varit igång några veckor, redan med överbeläggning av patienter, det är så i dessa tider, och jag måste säga att vi har anställt så himla duktig personal. Fortfarande är allting inte på plats, vare sig rutiner eller förråd, men varje dag blir det bättre. Jag lär mig nya saker varje dag, lär känna mina kollegor lite mer varje dag, och hittar min egen roll lite mer varje dag. Tiden går så fort, och jag tycker om att vara där.
Det har hänt så mycket detta året, jag har hållit en föreläsning med min chef i Lund, ”Framtidens Undersköterska” var temat. Jag har intervjuats av radio P4 Malmöhus, jag har träffat massor av intressanta människor, gått en himla massa utbildningar, fått tips och idéer att använda mig av, besökt olika sjukhusavdelningar i bland annat Göteborg, Helsingborg, Malmö. Samlat goda råd att använda oss av. Vi har följeforskare från ett universitet.
Nu ska vi jobba vidare med att förverkliga vårt eget sätt att jobba, våra visioner under projekttiden ska ut i verkligheten. Om några månader ser vi hur det har gått, och kan, förhoppningsvis, se resultat av vårt halvår av planering och forskning.
Japp, jag är nöjd. Snart ska jag till jobbet, ska bli spännande att se vad denna dag ger mig 😃.

Svindlande höjder, små träd och rötter!

Vid foten av giganten.

Igår var jag och maken i Malmö och då passade jag på att ta denna bild av mig och Turning Torso. Om man står nere vid foten av byggnaden så inser man hur groteskt stort huset är. I vissa vinklar ser det ut som att den är på väg att falla mot marken. Svindel!

Skog av rötter.

Jag fick en gullranka av dottern, för att långtidsförvara den åt henne. Växten hade flera meter långa rankor, jag klippte ner och satte ca 20 stumpar i vatten.
De är så tacksamma, växer väldigt bra i vaser och är så otroligt vackra, speciellt soliga dagar!
Jag har haft gullrankor i vatten hängandes i halvmörker i taket i flera år, de växer så det knakar. Nu har jag flera vaser i mina fönster och på bord. När man vill kan man bara plantera dem i jord.

Bra stammar att skapa originella former med.

Här ser ni ett experiment jag gjorde i våras:
Jag band ihop tre stammar på en Benjaminfikus med plastfolie. Jag hade läst att just Benjaminfikusen har lätt för att växa ihop i sina stammar, och det måste jag ju prova. På denna växt tog jag bort plasten efter 6 månader.
Igår på IKEA såg jag just exempel på detta, en stam i form av ett rutnät. Antagligen har man haft ett plaströr i mitten och flätat långa, tunna stammar runt det och de har växt ihop i ”korsningarna”.
Titta noga på bilden, så ser du just där stammarna har växt ihop.
Tanken är att om några år är nederdelen på stammarna tjockare och mer intressant att titta på. Speciellt ”nebarin” på bonsaiträd ska vara intressant, det är den del där jord och stam möts, nederdelen av stammen.
Jag har köpt trädet för att göra en bonsai.
Ganska fascinerande när jag tänker på vad jag skulle kunna göra med nästa fikus jag köper 🙂 !

Mitt ute-bonsaiprojekt.

Här är mitt Oxbär, som jag bara ryckte upp ur en rabatt för flera år sedan och sedan bara tryckte ner i en kruka. Den klippte jag hipp som happ, flera gånger om året.
Men i våras upptäckte jag hur vacker buskens grenstruktur är. Det blev ett ”Bonsai-träd” i stor kruka.
Jag tränade på att klippa och forma trädet. Det är väldigt rogivande att sitta där med sin lilla sax och knipsa lite här och knipsa lite där, snurra trädet och studera det från olika håll.
Just oxbär är ett bra nybörjarträd, det fröar av sig och bildar små sticklingar som man kan spara och träna på.
Det är ju ingen snabb hobby, det tar sina år att lära sig, Youtube och bonsaisällskapet på Facebook är ovärderliga, träden växer i sin egen takt, men det är en njutningsfull hobby.

Ny skulptur!

10 kilo i famnen.
Keramikskulptur in progress.

Här är mitt senaste projekt i lera.
Detta huvud har jag filat på i flera månader, men jag vet vet att ju mer man pillar, desto mindre likt original-idéen blir det. Iallafall när det gäller mig.
Jag ska avsluta arbetet nu de närmaste veckorna.
Sedan tillkommer en evighetslång torktid.
Och sista av allt – ve och fasa! – glasyren.
Huvudet påbörjade sin födsel direkt från en 10-kilosklump stengodslera.
Jag skar ut och formade, bände och vred leran.
Några veckor efter det började jag urholka huvudet.
Jag kan säga att det är tyngre än det ser ut.
Tio kilo lera att hålla med en näve i knäet känns som ett träningspass för benen efteråt.

Projektdag idag!

Keramikpuckar.

Dessa keramikpuckar är gjorda av stengodslera, undersidan är glaserad i grönt och det tryckta mönstret på ovansidan är färgat med manganoxid. De låg naturligtvis på mage i ugnen med glasyren uppåt, annars hade det gått illa. Jag använder dem för att hålla mönsterpappret på plats medan jag klipper i tyget.
Groende tomat i blickfånget.

Här skulle jag time lapse-fotografera en tomat som skjuter grodd genom skalet. Mobilens batteri tog slut efter tre timmar och inget blev sparat. Försöker imorgon igen, om inte tomaten ruttnat upp helt, den är vattnig och sprucken och drar kanske småflugor till sig.