Cypernsemester!

Jag vid stora poolen på Hotell Louis Althea Beach.
Vy från havet mot hotell Louis Althea Beach.

Cypriotisk plåtrost.
Kaktus på ödetomt. Hoppas de plockat ut personen som stod på stegen!

Vi var på Cypern i två veckor, men det känns ändå som för kort tid.
Hotellet Louis Althea Beach, var mysigt, vi hade köpt halvpension, så vi åt frukost och kvällsmat på hotellet. Det var buffé och den buffén sitter som klistrad runt midjan nu, hahaa! Stranden var fin med både sand och lavaklippor. Jag lärde mig att snorkla och kunde simma runt och titta på alla fiskar som simmade i det klara vattnet, det var en märklig känsla, som att ligga i ett stort akvarium. Om man simmade ut en bit så var vattnet superturkost med sandbotten och så sagolikt vackert. Djupet låg på ungefär 3-5 meter, maken dök ner och kollade, längre ut än så vågade jag inte simma, man kan ju bli uppäten av en haj eller två 😬.
När vi traskade runt på klipporna så hittade jag en bortkastad grill och där låg en fin plåtbit med underbara färger. Den ska få bli en tavla på väggen här hemma. Rost är så vackert när det är på rätt ställe.
Safari Cypern 4×4 Grand Tour.
Mosaik vid klostrets entré.
Relikskrin.
Afrodites badplats.

Vi var på Cypernsafari med ett gäng på 24 turister, tre bilar, tvärs över Cypern. Vi gjorde en visit i en by, ett kloster som hyser 3500 kg guld!, Afrodites vattenfall, där ett bad föryngrar tio år inom 24 timmar 😂. Landsbygden är full av terrasser där det odlas vinrankor, bergen är så vackra men torra, det har bara regnat en gång sedan i januari. Vi fick veta mycket om Cyperns historia av chauffören, som själv var en utvandrad Cypriot som återvänt för 15 år sedan.
Något som jag förfasade mig över var att tusentals människor kysser och klappar på glasen till skåpen med relikskrin och där byter man baciller med varandra, så sjukdomar sprids ju ganska friskt i dessa guds hus. Örk!
Nåja, jag gjorde det inte.

Denna varma sommar…..

Tomater i mängder…
Pelargonblomster i mängder….

Jag gillar denna värme och denna sol, som varat i tre månader än så länge, och det gör även våra pelargoner och tomater. Jag har väl aldrig sett så många blommor på en tomatkvist på en och samma gång. Ja, blommorna har ramlat av, men det syns att det blir många tomater. I år har vi lyckats pricka in bara gula tomater. Maken beställde frön från Tradera, tre olika sorter blev det: Tysk vindruvstomat, Dvärgtomat och Pärontomat. Alla tydligen gula. Och alla blir färdiga ganska samtidigt, så vi äter tomater på längden och tvären, tur att de är små, så de blir bara en munsbit var. Alla andra plantor i trädgården lider däremot av värmen, ja, nästan alla andra, olivbusken trivs, men mina hortensior slokar och blommorna är bara knytnävsstora, när de borde vara stora som människohuvuden! Förtvivlan! Men, vad gör man? Vi vattnar och håller på men inte hjälper det….
Något gott har denna värme fört med sig och det är att jag nu har badat i havet för första gången på säkert 15 år i Sverige! Tänka sig! Havet är ju så isandes kallt här att det räcker att doppa tårna och sedan är man inte varm längre. Men jag har badat tre gånger den senaste veckan och det har varit behagligt varmt, säkert 23 grader och det räknas som varmt på våran breddgrad. Det är kyligt precis när man går i och sedan blir det så där lagom varmt och gott, och då kan man ligga i och simma runt minst en halvtimme. Här i Trelleborg har jag då kvällsbadat på Dalabadet, Östra Stranden och Fredshög, Fredshög hade finast vatten.
Nästa vecka går temperaturen ner några grader, det blir faktiskt lite skönt, nu är det närmre 30 grader inomhus, det är lite obehagligt faktiskt. Fläktarna går i alla rum dygnet runt. Men samtidigt fasar jag för hösten och regnet, vinden, kylan, blåsten, mörkret. Nä, ljus och värme är bättre trots allt.

Börjat med ny hobby: Stickning. Eller nygammal hobby. Inte gjort detta på minst 20 år. Lite roligt är det allt. Får se om det blir en tröja eller ett garnnystan igen.

Väderkvarnspalm, eldkrona, palettblad, hängpetunia, lobelia och en okänd rosa skönhet samsas i mina föräldrars gamla kopparkittel.

Är det sommar eller vad? Trädgården är full av tomatplantor och alla andra 100 sorters växter vi samlat på oss. Maken har installerat ett droppsystem, som vattnar alla krukor med en vridning av en lite knapp. Lyx! Nu slipper jag dra slang genom hela lägenheten varje dag eller fylla 10 vattenkannor i köket. Puh!

Sköna Maj!

Grillsäsongen har startat för oss, lite sent, men ack så gott!
Ja, då har grillen åkt fram igen. Rostig och trasig, men duktige maken har sågat och spikat och nu fungerar den igen med nya brännar-rör, slipper köpa ny grill detta året iallafall. En sparad slant är alltid en sparad slant. En ny grillfavorit är färdigkryddad fläskfilé, som grillas hel, skivas i lagom tunna skivor. Ytan får gärna bli lite bränd på ett par ställen, det ger god smak.

Svart lera är ett fint material att göra skulpturer av.

Ny skulptur i svart stengodslera, denna skapades på cirka en timme, men den ska gröpas ur, för annars blir torktiden grymt lång, och det kan finnas luftbubblor i leran, och då kan skulpturen sprängas sönder i ugnen.
Och som vanligt blir jag så ivrig när jag skapar, att jag glömmer att jag ska göra finliret EFTER urgröpningen, för nu blir risken stor att jag sabbar det fina håret och ansiktets drag när jag vänder och vrider skulpturen i knäet under tiden jag hackar loss lera från insidan. Suck!
Att man aldrig lär sig.
MEN, hittills har det alltid gått bra med denna del av arbetet, håller tummarna än en gång!

Igång igen!

Nu när utställningssäsongen närmar sig, så gäller det att vara snabbt igång med måleriet.
Jag har studerat abstrakt måleri lite mer nu i vinter, och det ser ju så himla enkelt ut, men så är det inte. Jag tycker att det är så svårt att få till något som jag själv tycker om i färger och struktur.
Jag målar över gamla fulingar och använder dukarna till mina nya målningar, så på det viset är måleri ett alldeles utmärkt sätt att tänka miljövänligt, att återanvända sina gamla saker, även inom konsten.

Det finns en kvinnlig konstnär i Norge, Kristin Oksavik, som gör små videosnuttar, lektioner, om sitt sätt att måla abstrakta tavlor. Det ser som sagt var simpelt ut, men hennes tavlor är snyggare än mina. ÄN så länge! Hahaa!

Ja, jag ska ligga i och måla och måla, och så får vi se vad som kan vara med på påskutställningen. Hade varit bra om jag fått sålt några, de tar sån plats i skåpen. Och de är dessutom snygga på vilken vägg som helst .

Här ovanför finns bilder på de tre senaste verken.
Måste fundera på om jag ska köra i nåt tema, tex färger eller om jag bara ska vara helt vild och galen .

På ett par av dessa målningar kom jag på ett fiffigt sätt att få struktur på bilden, som rost eller färgflagor som sticker ut, blev rätt bra, det där.

Nu skall jag fortsätta att ta hand om min förkylning, stannar hemma ett par dagar, vill inte smitta kollegor och patienter med baciller.

Host, host, säger jag, och ha en skön söndag!

Svindlande höjder, små träd och rötter!

Vid foten av giganten.

Igår var jag och maken i Malmö och då passade jag på att ta denna bild av mig och Turning Torso. Om man står nere vid foten av byggnaden så inser man hur groteskt stort huset är. I vissa vinklar ser det ut som att den är på väg att falla mot marken. Svindel!

Skog av rötter.

Jag fick en gullranka av dottern, för att långtidsförvara den åt henne. Växten hade flera meter långa rankor, jag klippte ner och satte ca 20 stumpar i vatten.
De är så tacksamma, växer väldigt bra i vaser och är så otroligt vackra, speciellt soliga dagar!
Jag har haft gullrankor i vatten hängandes i halvmörker i taket i flera år, de växer så det knakar. Nu har jag flera vaser i mina fönster och på bord. När man vill kan man bara plantera dem i jord.

Bra stammar att skapa originella former med.

Här ser ni ett experiment jag gjorde i våras:
Jag band ihop tre stammar på en Benjaminfikus med plastfolie. Jag hade läst att just Benjaminfikusen har lätt för att växa ihop i sina stammar, och det måste jag ju prova. På denna växt tog jag bort plasten efter 6 månader.
Igår på IKEA såg jag just exempel på detta, en stam i form av ett rutnät. Antagligen har man haft ett plaströr i mitten och flätat långa, tunna stammar runt det och de har växt ihop i ”korsningarna”.
Titta noga på bilden, så ser du just där stammarna har växt ihop.
Tanken är att om några år är nederdelen på stammarna tjockare och mer intressant att titta på. Speciellt ”nebarin” på bonsaiträd ska vara intressant, det är den del där jord och stam möts, nederdelen av stammen.
Jag har köpt trädet för att göra en bonsai.
Ganska fascinerande när jag tänker på vad jag skulle kunna göra med nästa fikus jag köper 🙂 !

Mitt ute-bonsaiprojekt.

Här är mitt Oxbär, som jag bara ryckte upp ur en rabatt för flera år sedan och sedan bara tryckte ner i en kruka. Den klippte jag hipp som happ, flera gånger om året.
Men i våras upptäckte jag hur vacker buskens grenstruktur är. Det blev ett ”Bonsai-träd” i stor kruka.
Jag tränade på att klippa och forma trädet. Det är väldigt rogivande att sitta där med sin lilla sax och knipsa lite här och knipsa lite där, snurra trädet och studera det från olika håll.
Just oxbär är ett bra nybörjarträd, det fröar av sig och bildar små sticklingar som man kan spara och träna på.
Det är ju ingen snabb hobby, det tar sina år att lära sig, Youtube och bonsaisällskapet på Facebook är ovärderliga, träden växer i sin egen takt, men det är en njutningsfull hobby.

Ny skulptur!

10 kilo i famnen.
Keramikskulptur in progress.

Här är mitt senaste projekt i lera.
Detta huvud har jag filat på i flera månader, men jag vet vet att ju mer man pillar, desto mindre likt original-idéen blir det. Iallafall när det gäller mig.
Jag ska avsluta arbetet nu de närmaste veckorna.
Sedan tillkommer en evighetslång torktid.
Och sista av allt – ve och fasa! – glasyren.
Huvudet påbörjade sin födsel direkt från en 10-kilosklump stengodslera.
Jag skar ut och formade, bände och vred leran.
Några veckor efter det började jag urholka huvudet.
Jag kan säga att det är tyngre än det ser ut.
Tio kilo lera att hålla med en näve i knäet känns som ett träningspass för benen efteråt.