Konst, mat, det jag tycker om och vill berätta om för dig…
Härom veckan åt jag och maken vars en god planka på Restaurang Svea i Svedala. Han åt en Black & White och jag tog en med friterad spätta. Yummy, yummy. Jag älskar stekt fisk. Det är första gången jag sett friterad spätta på en plankmeny och då blev ju valet inte alls svårt. Så gott! Räkor, friterade lökringar, sparris och annat gott ingick. En trevlig restaurang. På väggarna hängde tavlor som var till salu. Ja, här kan vi gott äta fler gånger.
Igår sken solen och jag såg att ett träd på parkeringen har dött. Barken faller av och undertill har det börjat växa svamp. Mycket intressant….
Och så har jag fått en Ficus Ginseng av käre maken. Jag har, sen några månader tillbaka,börjat odla intresse för bonsaier och tanken är att jag ska göra egna bonsaikrukor och plantera träd i dem. Jag har börjat träna på fikusen…rensade och klippte rötterna efter konstens alla regler. Bladverket får jag nog vänta med, måste se fler videos på Youtube innan jag börjar klippa i det gröna. Tror att den ska få en triangulär topp, som en pyramid. Håller på att försöka hitta rätt sorts substrat, man ska inte plantera i vanlig jord när man har minimalt med rötter. Bonsaiodling är en ren vetenskap!
Igår bakade jag en annorlunda kaka. En fransk äpplekaka, Tarte Tartin. Det finns hur många olika varianter som helst på kakan, jag valde receptet från köket.se, Sebastien heter receptmakaren, han gjorde kakan i något morgonprogram. Kakbottnen är fantastiskt god, en blandning av kaka och bröd, eller nåt. Receptet är lätt att följa, det finns en video man kan titta på och det var ingen svår kaka att göra. Jag använde äpplen som heter Belle de Boskoop, riktiga gammeldags matäpplen. Dem kan man inte hitta i affären, maken gick till lokala grönsakshandlaren och där fanns fina äpplen, minsann.
Den ska vältas upp och ner, så pajdegen hamnar som botten.
Idag hittade jag ett recept i mina gömmor, så då ville jag så klart prova att göra en egen chokladkaka.
Det fick bli vad jag hade i skafferiet. 100 % ren choklad från Schweiz, hackad mandel, lakritspulver, gula russin och lite flingsalt.
Jag byggde ihop en lite låda av bakplåtspapper som jag vek och häftade ihop i kanterna, smälte chokladen i micron, blandade i resten av ingredienserna och hällde allt i den fina formen. Överst strödde jag lite krossat flingsalt.
Nu ska det få stelna till och ikväll ska vi provsmaka.
Risken är att det smakar bittert, då chokladen är sockerfri, endast 8 % naturligt socker i, men desto nyttigare.
Choklad och salt är en makalöst god kombo.
Prova någongång att antingen göra egen ischoklad, eller köp färdigt, och strö salt på. WOW!
Ischokladen kan tex smaksättas med en droppe whisky eller romrussin eller inte.
Smaken är som baken, man får prova sig fram.
Senare på kvällen provsmakade vi och, tja, nja…lite för bitter och lite för mycket lakritssmak, men annars så…hahaa, har gjort godare. Det ska nog vara tex 70-80 %-ig choklad och lite mindre lakritspulver, max 1/2 tsk. Om man inte brukar äta sött, om man är lchf-are, så sitter nog denna smaken fint. Man nöjer sig lätt med två-tre bitar, och det är väl så det ska vara.
Idag är jag ledig, så jag tyckte att det kunde passa att gå en sväng där ute i vintersolen. Väl förberedd med långärmade tröjor och sjal upp till näsan, tog jag min påse med pantflaskor och knatade iväg till City gross. På vägen träffade jag en kollega på väg till jobbet, hon kände visst inte igen mig, jag såg så smal ut, hahaa, ja, tackar för det! Hur man kan se smal ut i tjock, lång dunjacka vete gudarna, men glad blev väl jag!
Pantade flaskor och köpte finskt rågbröd, sedan gick jag ett par kilometer i solen. Det blev lite kallt om tårna till slut, kängorna är inte vinterfodrade, så kylan kryper ju in i skorna till slut.
Vid fotbollsplanen växer buskar, som är vackert dekorerade med rosa små kulor, hur fint som helst.
Jag funderar ju starkt på att börja odla bonsai till våren, jag kikar runt lite när jag är ute, kanske finns en liten vildväxande planta någonstans, fast jag vet inte om man får ta en växt bara hur som helst…får kolla upp det…
Ja, vädret idag är riktigt vackert, men det räcker med kyla för min del idag, nu ska jag tappa upp ett varmt bad och löga mig i det en liten stund.
Julrosen har bott i rabatten några år och blommat med enstaka blommor på vintrarna. Ofta har löv och annat skräp dolt blommorna, som gärna har haft ansiktet nedåt. Lite trist, har jag tyckt. Dessutom så försvann hela plantan för ett år sedan men dök upp igen i somras.
I höstas fick de två plantorna nya hem i krukor istället och den ena blommar för fullt i vinterkylan (hmmm, + 5 grader), den andra har ett par knoppar som gömmer sig i bladrosetten. Jag gjorde fint till dem och klädde krukan med mossa så att det ser lite julmysigt ut.
Just denna blomman på bilden, fick jag av min förra chef (som har trädgården full) i utbyte mot jättevallmofrön, bra byte för mig och förhoppningsvis för henne också, jättevallmo är vackert och mina blommar med både enkla och dubbla blommor i lila och rött, lite blandade sorter.
Idag ville jag prova på att göra egen grönkålssoppa.
Hittade ett recept som verkade gott, och det är ingen svår och komplicerad maträtt att göra. På nätet finns hur många recept som helst. Jag tog ett av dem med mest stjärnor…
Skölj, riv av grönkålsbladen (detta var det jobbigaste momentet, puh), hacka. Stek lök i smör och blanda ner bladhacket. Kom ihåg att använda en STOR kastrull, bladen tar mycket plats i början, sedan steker man allt en stund, det krymper och krymper, som kål brukar göra. I med vatten, buljong, salt och peppar, jag lät det puttra runt en halvtimme, sedan hällde jag på vispgrädde, lät det koka upp och sedan mixade jag soppan ganska slät. Vi åt det med kokt potatis, kokt ägg och stekt prinskorv.
Inte så dumt, faktiskt.
Känns riktigt skönt att laga mat från grunden, ja, korvarna hade jag inte själv stoppat och inte heller värpt äggen, men annars :).
Jag tycker om att laga mat, och ju mer hemmalagat och färre halvfabrikat, desto nyttigare känns maten, så klart. Jag har med åren blivit mer och mer ifrågasättande angående alla tillsatser som proppas i maten.
Imorgon ska vi äta rester. Maken lagade Biff Stroganoff med potatismos häromdagen. Ljuvligt gott! Finns mos och sås kvar, så jag bryner karre’kotletter, låter dem gosa i ugnen i vattenbad (kotletterna läggs lite omlott i en form med vatten, lökklyftor, salt, kryddpepparkorn, lagerblad) en och en halv timme, tills de blir alldeles möra och fina, så slipper vi kasta underbart goda matrester.
Snart är det nyårshelg och jag vill bli av med min envisa influensa. Jag har själva förkylningen kvar nu, hostan, halsontet och febern är borta, thank god, så det blev inget jobb denna veckan heller. Vill inte att mina söta pensionärer blir sjuka. Nu blir det mys i tv-soffan med en film, tror jag….
Jag har en massa orkidéer, men de blommar alltför sällan. Jag pysslar om dem, plågar dem, glömmer dem, torkar dem, vattnar dem, ja, allt man kan tänkas göra med en växt…nästan. Men med några års mellanrum sticker det upp en blomstjälk ur krukan, och då tänker jag att det varit värt varje år av väntan. Jag har gott om tålamod och gillar att titta på när luftrötterna växer, de är intressanta, de där rötterna.
Som jag berättade innan, så blåste jag upp ballonger, smetade på lera, och hängde dem på tork. Jag hade redan glaserat dem i fantasin.
Hmm, det blev mest skit. Eftersom leran krymper men inte ballongen, så spricker leran…så klart. Jag hade väl tänkt att leran skulle torka fortare än den gjorde, då hade jag kunna smälla ballongen innan lera började sin krympning. Nu blev det ju inte så och därför sprack varenda boll, både här och där, men jag fick nya idéer till hur jag ska göra istället. OCH det måste vara tjockare gods, också, annars faller det ihop i ugnen, tror jag. Men det spar jag till ett senare tillfälle när jag har mer tid. Det roliga med lera är att man behöver aldrig kasta något, så länge det inte är skröjbränt går det att återanvända. Smula ner leran i en hink/burk, låt torka ordentligt, häll i vatten, blanda, låt stå ett par veckor och gotta sig, häll bort överflödigt vatten, lägg upp på gipsskiva eller träskiva, vänd med jämna mellanrum, så torkar det snart till sig till lagom fuktighet och du har ny lera att arbeta med.
Virve Brynhagens foto.
Var på bihåleröntgen på Trelleborgs Lasarett tidigt imorse. Då såg jag att sjukhusets yuccapalm ser lite annorlunda ut än vanligt. Den har en tjock stam med flera yuccatoppar som växer upp ur den. Så fin den är!
Vid entren sitter denna söta flicka i sin ensamhet, en lite sorgsen skulptur, men ack så vacker! Väl hemma slog den kreativa sidan till och jag gjorde lite skålar av lergegga, har en femlitershink full med blötlagd lera som ska torkas upp till lagom konsistens. Jag smackade på våt lera med pensel på ballonger, nu står de och torkar och ska fyllas på lite till, så de blir lite tjockare och naturligtvis hållbarare. Det kan bli bra eller bara pannkaka av alltihop. Tanken är kanske att ha någon fin färg på insidan och utsidan får jag fundera på….